Skatterättsnämnden medger avdrag för miljösponsring

18 juni 2014

Högsta Förvaltningsdomstolen prövar fråga som aktualiserar tidigare rättsfall om sponsring. Skatterättsnämnden (SRN) meddelade nyligen ett förhandsbesked2 där nämnden medgav avdrag för utgifter för klimatkompensation.

Skatteverket önskade i ett ärende hos SRN få klarlagt om utgifter för klimatkompensation ska anses utgöra en driftkostnad i ett företags näringsverksamhet. Ärendet gällde ett aktiebolag som sålde kravmärkta jordbruksprodukter och som klimatkompenserade för de koldioxidutsläpp som uppstod vid deras transporter. Klimatkompensationen bestod bl.a. av trädplantering genom köp av s.k. VER (Verified Emission Reduction).

SRN utgick i sin bedömning från den prövning som Regeringsrätten (nuvarande Högsta förvaltningsdomstolen) gjorde i rättsfallet om sponsring av Operan i Stockholm (Kungliga Teatern AB) från år 2000.

SRN konstaterade först att det, på motsvarande sätt som i rättsfallet från år 2000 (Operan-fallet), saknades skäl att underkänna bolagets avdrag på den grund att villkoren i 16 kap. 1 § inkomstskattelagen (IL) inte var uppfyllda, d.v.s. att utgifterna ifråga inte syftade till att förvärva och bibehålla inkomster. Enligt den praxis som fastslogs i Operan-fallet föreligger det en klar presumtion att ett aktiebolags utgifter syftar till att förvärva och bibehålla inkomster. Den presumtionen ansågs alltså inte vara bruten i det nu aktuella ärendet. Därefter prövade SRN om rätten till avdrag i stället skulle anses ha bortfallit av den anledningen att betalningen omfattades av förbudet mot avdrag för gåvor i 9 kap. 2 § IL. SRN uttalade att det vid denna bedömning är av betydelse om mottagaren utför motprestationer och om värdet av dessa svarar mot den lämnade ersättningen. I praxis har i dessa sammanhang hänsyn tagits inte bara till direkta tjänster. Har det funnits en tillräcklig stark anknytning mellan en bidragsgivares och mottagares verksamhet har detta uteslutit en tillämpning av avdragsförbudet.

Det kan i detta avseende nämnas att PLM-målet (RÅ 1976 ref. 127 I), i vilken förpackningsföretaget medgavs avdrag för bidrag till olika renhållningskampanjer. Regeringsrätten ansåg att utfallet av opinionsbildningen mot engångsförpackningar kunde påverka avsättningen av PLM:s produkter negativt, varför bolagets medverkan i kampanjerna bedömdes utgöra ett led i bolagets förvärvsverksamhet, d.v.s. som en slags reklamutgift. I Falcon-målet (RÅ 2000 ref. 31 II) ansågs det, med hänsyn till att Falcon har pilgrimsfalken som symbol och varumärke, föreligga en så pass stark anknytning mellan Falcons verksamhet och ett par föreningars projekt att säkra pilgrimsfalkens fortlevnad att Falcons bidrag till projektet inte träffades av avdragsförbudet för gåvor.

SRN: majoritet fann att företagets uttalade miljöprofil innebar att det rådde sådan anknytning mellan verksamheten och de klimatkompenserande åtgärderna att utgifterna inte skulle träffas av avdragsförbudet för gåvor. Bolaget medgavs därför avdrag.

Tre av de sju ledamöterna i SRN var dock skiljaktiga och ville inte medge avdrag. De skiljaktiga ledamöterna ansåg att utifrån vad som framkommit i ärendet använde bolaget inte de klimatkompensationsåtgärderna i reklamsyfte och det hade inte heller framkommit något annat som gav stöd för att kostnaden på ett direkt eller indirekt sätt medförde ökade intäkter för företaget. En klimatkompensation kunde möjligen leda till viss ökad goodwill, men detta ansågs i enlighet med Operan-fallet inte medföra någon rätt till avdrag för utgifterna.

Majoritetens bedömning ligger i linje med det synsätt som Regeringsrätten applicerade i Falcon-målet. Det som kan framhållas är att SRN uttryckligen tog upp det faktum att miljömedvetenheten i samhället har ökat, vilket möjligen skulle kunna öppna upp något för tydligt miljöprofilerade företag att sponsra diverse miljöbefrämjande aktiviteter. Någon direkt förändring av tidigare praxis är det emellertid inte fråga om, tvärtom snarare bekräftas och förtydligas den existerande synen på avdragsrätt vid sponsring. I detta avseende bör framhållas att i det ovan nämnda PLM-målet nekades bolaget avdrag för bidrag till ett mer allmänt hållet projekt om skadeverkningar av nedskräpning och i KF-målet (RÅ 1976 ref. 127 I) som avgjordes samma dag kom Regeringsrätten fram till att Kooperativa Förbundet inte hade avdragsrätt för utgifter till en städkampanj då verksamheten inte hade sådant tydligt samband med den allmänna nedskräpning som kampanjen motverkade. Att kompensera för den mängd koldioxid som ett företag bidrar till att släppa ut utgör i dagsläget en helt frivillig åtgärd. Utgiften ifråga är således inte hänförlig till ett uttalat krav på företaget. Den motprestation som utgiften bekostar innebär emellertid att den miljöpåverkan som företaget bidrar till neutraliseras. För ett miljöprofilerat företag kan detta ha effekt på bolagets trovärdighet och därmed dess intäkter. Frågan kvarstår dock var gränsen går mellan goodwill-skapande och driftskostnad när det gäller olika miljöåtgärder samt hur tydlig miljöprofilering som krävs hos bidragsgivaren för avdragsrätt.

Förhandsbeskedet är överklagat till Högsta förvaltningsdomstolen. Vi kommer att följa ärendet och invänta domstolens tolkning av de gamla rättsfallen om sponsring.

1 De tidigare rättsfallen är Operan i Stockholm, RÅ 2000 ref. 31 I-II samt PLM – "Håll sundet rent", RÅ 1976 ref. 127.

2 Se Skatterättsnämndens besked meddelat 2014-04-24 (dnr 93-13/D) för mer information.

Bird & Bird planerar att ta upp denna aktuella fråga på ett seminarium till hösten 2014. Seminariet kommer ledas av Fredrik Erneholm och Victor Stålblad. Inbjudan med ytterligare information kommer i ett separat epost meddelande.

Författare

Victor Stålblad

Associate
Sverige

Ring mig på: +46 (0)8 506 320 00